A few small bruises
Tisdag morgon! Jag hör den måttligt irriterande allarmsignalen. Jag känner en viss ilksa inom mig och jag har stor lust att aga dvs slå mobilen! I ett senare skede är jag tillomed inne på att bryta av mobilen i två delar för att få tyst på eländet! Men kommer snabbt på att det räcker att trycka på stop.
Vilket jag oxå gjorde och det innebar att jag blev sen till mitt läkarbesök, fast det gjorde inte så mycket. Läkare är oxå alltid sena.
Men inte alls så där snygga!? Jag har skämtat om det, men inte trodde jag väl att han skulle vara Doktor-snygg!
Jag blev nervös och jag kände att jag faktiskt inte riktigt visste hur jag skulle hantera den stiliga doktorn! Jag kunde inte sluta fundera på att han faktiskt skulle kolla i mina öron och tanken slog mig flera miljoner gånger om, att jag kanske skulle gjort ren dom innan!
Så här i efterhand slog det mig att jag säkert såg jätte fånig ut, satt förmodligen mest och log och såg allmänt nervös och kär ut!?
Jag kom på mig själv att jag faktiskt satt och leta efter ett foto på typ ett barn eller en fru!? Kollat på för mycket film förmodligen.
Jag är inte döv, tror jag!? Fick en remiss till öra näsa hals. Just nu känns det som någon stoppat miljoner triljoner bomullstussar i öronen, det ekar och låter som jag pratar i en burk. Och huvudet känns lite som vakum!?
Förmodligen ett hål på trummhinnan precis som mr google skrev!
Jag va så där löjligt fånig, log och va bara konstigt övertrevlig mot den trevligt snygga läkaren...tills han nämner ordet prover och labb!
Jag blir stel jag blir tyst jag känner hur jag börjar svettas, mitt hjärta dunkar i 180, jag vill gråta jag vill svimma..Jag vill springa därifrån och aldrig komma tillbaka.
Istället ler jag ännu mer och ser säkert ännu mer fånig ut och säger.... Jaha vad bra!?
öh ...Jaha vad bra!? sen när började jag anse att sprutor va/är bra!?
Sprutor är värre än pölsa
Bara inse att doktorn charmat mig till att "gilla" sprutor...
Det är alltid lika hemskt i Labbrummet. Tanten,sprutan, stolen ja hela rummet. Känns som slutet på mitt liv och den elektriska stolen - UFFA
Jag överlevde och jag tycker alltid mega synd om mig själv efteråt. Låter plåstret sitta kvar överdrivet länge, både det jätte lilla på fingertoppen och även det lite större med en jätte tuss i armvecket!
Ja likt ett plåster gick jag ifrån sjukhuset men rätt nöjd och stolt över mig själv..
För övrigt är livet sig likt! Ska bara plocka ut bomullen ur öronen och kasta plåtburken jag pratar i så blir det kanon!
Förenade av Kärlek
Åtskilda av rädsla
Räddade av hoppet
Vilket jag oxå gjorde och det innebar att jag blev sen till mitt läkarbesök, fast det gjorde inte så mycket. Läkare är oxå alltid sena.
Men inte alls så där snygga!? Jag har skämtat om det, men inte trodde jag väl att han skulle vara Doktor-snygg!
Jag blev nervös och jag kände att jag faktiskt inte riktigt visste hur jag skulle hantera den stiliga doktorn! Jag kunde inte sluta fundera på att han faktiskt skulle kolla i mina öron och tanken slog mig flera miljoner gånger om, att jag kanske skulle gjort ren dom innan!
Så här i efterhand slog det mig att jag säkert såg jätte fånig ut, satt förmodligen mest och log och såg allmänt nervös och kär ut!?
Jag kom på mig själv att jag faktiskt satt och leta efter ett foto på typ ett barn eller en fru!? Kollat på för mycket film förmodligen.
Jag är inte döv, tror jag!? Fick en remiss till öra näsa hals. Just nu känns det som någon stoppat miljoner triljoner bomullstussar i öronen, det ekar och låter som jag pratar i en burk. Och huvudet känns lite som vakum!?
Förmodligen ett hål på trummhinnan precis som mr google skrev!
Jag va så där löjligt fånig, log och va bara konstigt övertrevlig mot den trevligt snygga läkaren...tills han nämner ordet prover och labb!
Jag blir stel jag blir tyst jag känner hur jag börjar svettas, mitt hjärta dunkar i 180, jag vill gråta jag vill svimma..Jag vill springa därifrån och aldrig komma tillbaka.
Istället ler jag ännu mer och ser säkert ännu mer fånig ut och säger.... Jaha vad bra!?
öh ...Jaha vad bra!? sen när började jag anse att sprutor va/är bra!?
Sprutor är värre än pölsa
Bara inse att doktorn charmat mig till att "gilla" sprutor...
Det är alltid lika hemskt i Labbrummet. Tanten,sprutan, stolen ja hela rummet. Känns som slutet på mitt liv och den elektriska stolen - UFFA
Jag överlevde och jag tycker alltid mega synd om mig själv efteråt. Låter plåstret sitta kvar överdrivet länge, både det jätte lilla på fingertoppen och även det lite större med en jätte tuss i armvecket!
Ja likt ett plåster gick jag ifrån sjukhuset men rätt nöjd och stolt över mig själv..
För övrigt är livet sig likt! Ska bara plocka ut bomullen ur öronen och kasta plåtburken jag pratar i så blir det kanon!
Förenade av Kärlek
Åtskilda av rädsla
Räddade av hoppet
Kommentarer
Postat av: Malin
Jasså du skjutsade Nicklas på cykel, det var det du ville få fram:)
Vad blir det fär plugg nu då? Hittat något? Jag vill även veta vart du hamnar sen, vart vill du bo kvinna!? ;)
Well jag har vart sjuk hela veckan, med sveriges populäraste sjukdom. Hade de symtomen iaf.
Men usch vilket elakt jobb då du måste upp halv sex redan.
Och du jag har bara träffat på en snygg läkare i hela mitt liv. Har väl inte vart på sjukhus så mycket ;) Sprutor är hemska saker. Du SKA va stolt över dig själv, med rätta!
Imorgon börjar jag skolan igen...brrrr
Godnatt
Trackback
