MickanD

Jag är fortfarande halv "döv" vilket får mig att bli sur, likt en citron och fräsa likt en ilsken katt! Eller kanske mer likt en tiger som inte fått mat på en månad.

Jag hör mig själv men jag hör ingen annan! Ingen annan hör mig då jag halvt viskar för att inte bli helt döv. Så jag har lagt ner det där med att prata och kör pekmetoden. Jag är inte bara döv utan stum med!


Iförrgår hade jag en ångest-fylla och i går en ångest-söndag! Det bör tilläggas att jag hade roligt och ångest hör till har jag hört! Spelar lixom ingen roll om man sköter sina kort rätt eller inte så har man ångest i vilket fall!

Fast frågan är varför man aldrig stannar hemma med bakfyllan och glor film och umgås med honom/henne istället för att korka upp vinflarran eller knäpper en öl och kör igen!?

OBEGRIPLIGT konstigt....

För övrigt

Har jag en viss saknad i mitt huvud, mitt hjärta i hela kroppen! Frågan är vad jag saknar!? eller vem!?
Och hur får jag det att försvinna? eller för den delen, hur kommer jag på vad det är som vägrar ge sig iväg!? Eller har "det" redan gett sig iväg?

varför kan det inte bara låta mig vara...

Vad betyder saknaden!?


Har under en längre tid kommit på mig själv att försöka hitta lyckan glädjen även smakupplevelser man hade för 17 år sen.

Började med ett sug efter kalaspuffar!? som visade sig inte alls va lika gott som för 17 år sen. Även fast dom åts med fil (som dom ska) så va det inte all som förr.

Försökte hitta tjusningen med att klämma sönder bubbelplast på mitt jobb häromdagen, ni vet den där plasten som är som små bubblor som smäller när man trycker på dom och vrider man hela plasten (som om du skulle vrida ur en trasa) låter det som en kulspruta! Det va inte ett dugg roligt nu som då.

Kom på mig själv idag när jag skulle äta banan, att jag åt den som jag åt banan för 17 år sen. Alltså man tar bort en "rad" skal och gröper ur banan med sked! Kunde inte se det positiva i det heller som när jag va 10.

Ingenting är som det va förr......

Betalade nyss räkningar och insåg att jag inte är 10 längre.


Vilket oxå får mig att börja fundera vad jag gjort dom senaste 17 åren!

Just nu vill jag hitta på saker, nya äventyr! Jag vill känna att dagarna blir nått och inte bara rinner förbi. flyga luftballong åka hundsläde och hoppa bungy jump!

Denna rätt meningslösa måndag har redan blivit tisdag och jag tänkte joina sängen och blunda och försöka sova!






Allting är inte alltid som du tror.