Tysta tankar
Bråkar med alla tankar som ger friktion och inte kan andas där inne.
Blir rastlös och går omkring.
Och dricker kaffe! Hur dum får man vara?
vill inte skapa oro eller förtvivlan hos folk. så därför får mina tankar stanna i min hjärna.
Instängda tankar och känslor har en tendens att ta mer livsutrymme, än när man släpper ut dom
Jag är en tyst människa! som vill säga så mycket och har så mycket att säga men låter bli. Gör jag det för min skull!? eller för din!? er?
Jag är en äkta tro på ödet människa! Allt har sin mening! Men jag kan inte låta bli att tro att man kan styra det som händer eller inte händer till viss del. Bryta mönstret som blockerar ödet att bestämma ditt liv..
Allt handlar om sig själv, vilken väg man bestämmer att följa! Den säkra eller den osäkra......Men ödet bestämmer alltid i slutändan på nått vänster.
Man måste våga chansa ibland... för att inte stå kvar och stampa på ett och samma ställe.
Våga stirra rädslan i vitögat och faktiskt förstå att ibland är saker/situationer annorlunda! Och kan utspela sig på ett annorlunda sätt än man vanligtvis kanske är van vid. Bara man gör allt tvärtom och vågar ta steget, våga chansa! annars står man där omedvetande...Blev det här verkligen bra!? blev det här verkligen rätt?
Tanken slog mig häromdagen att när man får den där känslan. Vill jag det här! Blev det här bra? är det här rätt!? det är oftast mär man tänker och känner så det faktiskt inte alls blev bra eller rätt för fem öre!
tvivel är en varnings-signal! Dags att tänka i andra banor och styra innan det är försent! Ödets makt är listig...men är det meningen att man ska överlista ödet, så är det just för att ödet vet vad som är rätt och fel.
Rädsla och feghet är nog det ända som skrämmer ödet. Och får ödet att bli osäker.
ALLT HAR EN MENING. Men inte alltid vi förstår
I've run out of complicated theories
So now I'm taking back my words and I'm preparing for the breakdown
Remind me why we decided this was for the best
I know the distance is a factor
But I stretch as often as I can
My goal's to reach your hands any day now
Please don't blame me for trying
To fix this one last time
I have a hard time as it is
Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back
(Maria Mena)
Blir rastlös och går omkring.
Och dricker kaffe! Hur dum får man vara?
vill inte skapa oro eller förtvivlan hos folk. så därför får mina tankar stanna i min hjärna.
Instängda tankar och känslor har en tendens att ta mer livsutrymme, än när man släpper ut dom
Jag är en tyst människa! som vill säga så mycket och har så mycket att säga men låter bli. Gör jag det för min skull!? eller för din!? er?
Jag är en äkta tro på ödet människa! Allt har sin mening! Men jag kan inte låta bli att tro att man kan styra det som händer eller inte händer till viss del. Bryta mönstret som blockerar ödet att bestämma ditt liv..
Allt handlar om sig själv, vilken väg man bestämmer att följa! Den säkra eller den osäkra......Men ödet bestämmer alltid i slutändan på nått vänster.
Man måste våga chansa ibland... för att inte stå kvar och stampa på ett och samma ställe.
Våga stirra rädslan i vitögat och faktiskt förstå att ibland är saker/situationer annorlunda! Och kan utspela sig på ett annorlunda sätt än man vanligtvis kanske är van vid. Bara man gör allt tvärtom och vågar ta steget, våga chansa! annars står man där omedvetande...Blev det här verkligen bra!? blev det här verkligen rätt?
Tanken slog mig häromdagen att när man får den där känslan. Vill jag det här! Blev det här bra? är det här rätt!? det är oftast mär man tänker och känner så det faktiskt inte alls blev bra eller rätt för fem öre!
tvivel är en varnings-signal! Dags att tänka i andra banor och styra innan det är försent! Ödets makt är listig...men är det meningen att man ska överlista ödet, så är det just för att ödet vet vad som är rätt och fel.
Rädsla och feghet är nog det ända som skrämmer ödet. Och får ödet att bli osäker.
ALLT HAR EN MENING. Men inte alltid vi förstår
I've run out of complicated theories
So now I'm taking back my words and I'm preparing for the breakdown
Remind me why we decided this was for the best
I know the distance is a factor
But I stretch as often as I can
My goal's to reach your hands any day now
Please don't blame me for trying
To fix this one last time
I have a hard time as it is
Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back
(Maria Mena)
Kommentarer
Trackback
