My own thoughts....
Bra eller dåligt, vem vet!?
Mitt liv är som en bergodalbana, jag är som en bergodalbana......
allt är inte som jag tror.....allt är inte så hemskt som jag tycks tro...Jag överdriver bara precis allt....
Tror att jag faktiskt tagit upp det en gång tidigare!? Man skapar allt själv, allt som händer är ens eget "fel". Man kan kanske inte kalla det fel, Men man skapar sitt eget liv och sin framtid. Ingen annan kan bestämma vad eller hur du ska göra. Jag brukar leva efter.....att allt som händer har en mening! Men är det verkligen så!?
Att jag analyserar allt är ingen hemlighet, allt för många vet om det. Men det är mitt sätt att bearbeta mina tankar och känslor.
Att ignorera känslor är att ignorera själen, vilket är desamma som att ignorera livet...
Varför är det då så svårt att bara släppa fram känslorna och verkligen bara leva livet.
Många har en förmåga att förneka och dölja jobbiga känslor ... i synnerhet för sig själv.
Jag är en av dom!
Jag är expert på att förneka min känslor och riktigt bra på att intala mig saker. Bara för att jag själv tycker att det låter bra i andras öron. Eller så är det just i mina öron. Eller så är det bara så mycket enklare?
Dags att öppna ögonen och förstå att bara blir jobbigare.
Kanske min största och mest FÅNIGA brist som hemsöker mig just nu är väl när jag faktiskt på fullaste allvar verkar tro att jag aldrig kommer bli kär igen.
Det är så pass att jag säger det så ofta så jag börjar tro att det är helt sant. Nästan så att jag skulle kunna tro att om jag sa nått annat skulle kännas som att jag ljög...
Det sägs ofta att rädsla är motsatsen till kärlek, och att vi behöver "släppa" vår rädsla om vi vill uppleva kärlek.
Frågan är vad är jag så rädd för!?
När jag bara känner att jag vill gråta, varför gråter jag inte!? När jag känner att jag bara vill skratta, varför gör jag det inte!? När jag bara känner att jag vill vara arg, varför är jag det inte!? När jag vet vad jag vill, varför säger jag det inte!? När jag vet vad jag känner, varför visar jag det inte!?
Är jag verkligen så här komplicerad, jag har alltid uppfattat mig som okomplicerad. Jag vet inte,Jag kan ha fel!? men jag kan nog uppfattas som okomplicerad, just för att jag förnekar mina tankar och känslor. Man skulle kunna se det som att jag ljuger för alla och framför allt för mig själv.
Jag vet inte varför...men jag önskar att jag fick prata med Plobe just nu! Kanske bara för att det inte går.......och kanske för att jag faktiskt då vet att jag slipper lätta mitt hjärta, som faktiskt är min stora fasa...
OK jag är komplicerad.
Men av någon konstig andledning så är det just han jag alltid vänder mig till när det känns som jag åker rollercoaster.......även om jag aldrig säger vad som är fel så känns det som han redan vet.
Eller så intalar jag mig det och sen är jag nöjd.
Livet är inte alltid enkelt - Men vem har sagt att det ska vara lätt.
Dags att ta sig i kragen Mikaela och faktiskt börja jobba med att samarbeta med dina känslor och tankar! Istället för att motarbeta, så mycket enklare det kommer bli.
Its time...
Att kliva av denna bergodalbana......jag mår illa...
// Mikaela "alias" Mickan
