MickanD

För mig har ensamheten ofta varit som terapi Jag intalar mig själv att jag läker mig själv bättre ensam! 

Ibland tror jag att jag är menad att vara ensam....tills jag  "upptäcker" kärleken!

Den här dumma förbannade leken som får oss att växa i oss själva och hitta oss själva i någon annas ögon och i någon annas hjärta.

Man förorar kontrollen och försvarsmuren blir högre och ännu starkare.

Jag blir svag.

Man kan inte låta bli att älska det som är så lätt att hata, Inte kärleken utan mer det faktum som kärleken faktiskt kan göra med oss.

Det är märkligt hur kärleken kan få oss att tänka så mycket mer och så mycket mindre eller inte tänka alls.

Och Nej jag är inte kär!

GAME OVER

Funderar om den krossade spegeln är orsaken till min "kaotiska" morgon!?

Kan inte komma på att en morgon vart så strulig eller jobbig i hela mitt liv (nästan). En morgon man helst vill trycka på delete och börja om!

Jag har en irriterande "smärta" i mitt öga (sen igår) igår va det även mer rött än vitt och gjorde nog tillomed lite mer ont. I natt drömde jag en mardröm! Vilket inte hänt på ja jag vet inte hur många år! Spiller kaffe över mitt bord och muttrar. Dusch-dörren hade även den bestämt sig för att jävlas med mig (trasig) och nu va jag inte bara sur utan mer arg. Datorn (min andra vapendragare) fick spel och även den fungera inte som jag ville.

Som vanligt har jag aldrig nå kläder!?

Och håret ska vi inte prata om.

Varför la jag mig inte bara och sov igen!?

Jag brukar inte ha en "låg" dag när solen lyser och jag är ledig...det gör mig lite förvirrad, varför just detta kaos just i dag!?

Jag känner mig svimmfärdig och illamående, men ändå mår jag bra!?

Jag känner att det behövs mer kaffe och lite mindre komplikationer - I need to be me

Mitt öga plågar mig så det blir inte mer än så här, ville bara tala om att idag tycker jag synd om mig själv och jag behöver en kram!



//Md

Som Josse förmodligen skulle ha sagt vid en jobbig fråga eller nått hon helst inte vill svara på!

Hmm....silence

Jag har en relativt bra dag idag! trots min bitterhet över att behöva kliva upp kl halv sex i morse! Jag gick och la mig i tid, eller ja tidigt för att vara jag! Hur jag än försökte och hur gärna jag vela somna så va det omöjligt. Jag räknade får! jag även tänkte mig fåren i olika färger, i hopp om att bli lite tröttare.

Det gick sådär. 3 timmars sömn då jag vaknade varje timme och lika sur varje gång att jag inte kunde somna om! När mobilen 05.30 ringde, stängde jag av den, blundade och önskade att det va lördag! När jag väl öppnade ögonen igen insåg jag att det  bara va att vakna, ta steget ur sängen dvs, Klättra ner, slå på kaffe för att sen duscha för att inte skrämma någon stackars kund på jobbet och framför allt vakna till liv.

Nä men jag är inte bitter bara lite missnöjd!

Vet nu att 3 timmars sömn, dåligt med mat och en helrenovering av en butik inte är min grej.

Den 19 närmare sig, då kommer du hem! kan inte låta bli att le när jag tänker på det!  I miss you boy! Den 20 ska jag ut och "segla" och jag kan garantera er att Ullrik kommer vara med mig hela resan lång. "Han" och Tanja!

Det ska bli skönt att komma bort, komma bort från allt och alla och alla bekymmer som ligger långt in och trycker.  Panikångest kanske det kallas. ok jag överdriver men ibland känns det som jag skulle vilja ta mitt pick och pack, slänga mobilen, skänka datorn till bättre behövande och bara FLY!

Varför fick jag nyss det att låta som att mobilen och datorn är mina största problem!?

Men nä, jag är för stolt för att bara fly mina problem, för stolt att erkänna att jag har problem. Varför låter jag som sandvikens tragiska människa!?

I dont like it....


Om mitt kaffe skulle vara slut en morgon - då är det STORA problem! Så ja nu förstår ni själva grejen med mina "problem" som inte ens är värda att kalla problem!

tönt.


I går kändes det som jag va lite wild and crazy! det kändes lite farligt men spännande på samma gång. Jag gick från hantverkarbacken och hem till hyttgatan med en limpa cigaretter. Och det kändes verkligen som det stog "hoppa på mig, sno min limpa, råna mig på samma gång" i min panna. Jag tänkte bara, dont kill me, jag kommer klara det här, Jag är superwoman!

Det är sant!

i´m not stupid i´m just me


/MD

Det sägs ofta att rädsla är motsatsen till kärlek, och att vi behöver "släppa" vår rädsla om vi vill uppleva kärlek.

Frågan är vad är jag så rädd för!?

När jag bara känner att jag vill gråta, varför gråter jag inte!? När jag känner att jag bara vill skratta, varför gör jag det inte!? När jag bara känner att jag vill vara arg, varför är jag det inte!? När jag vet vad jag vill, varför säger jag det inte!? När jag vet vad jag känner, varför visar jag det inte!?

Är jag verkligen så här komplicerad, jag har alltid uppfattat mig som okomplicerad. Jag vet inte,Jag kan ha fel!? men jag kan nog uppfattas som okomplicerad,  just  för att  jag förnekar mina tankar och känslor. Man skulle kunna se det som att jag ljuger för alla och framför allt för mig själv.

Jag vet inte varför...men jag önskar att jag fick prata med Plobe just nu! Kanske bara för att det inte går.......och kanske för att jag faktiskt då vet att jag slipper lätta mitt hjärta, som faktiskt är min stora fasa...
 
OK jag är komplicerad.

Men av någon konstig andledning så är det just han jag alltid vänder mig till när det känns som jag åker rollercoaster.......även om jag aldrig säger vad som är fel så känns det som han redan vet.

Eller så intalar jag mig det och sen är jag nöjd.


Livet är inte alltid enkelt - Men vem har sagt att det ska vara lätt.

Dags att ta sig i kragen Mikaela och faktiskt börja jobba med att samarbeta med dina känslor och tankar! Istället för att motarbeta, så mycket enklare det kommer bli.

Its time...

Att kliva av denna bergodalbana......jag mår illa...

// Mikaela "alias" Mickan