Black Book...
Kände att det va dags att ta en promenad...jag och Mickan (ja jag talar om mig själv som en annan person) och andas in luften och andas ut alla tunga laster!
det gick sådär! vart skulle jag gå? va helt säker på att jag skulle gå vilse i hantverkan! (om det nu går) Så en massa fina hus och en jätte fin kyrkogård eller minneslund! Nått fick mig att vilja gå in men det kändes som jag inte fick!?eller borde!? Så jag lät bli och fortsatte min vandring mellan alla fina husen.
Jag ville till vattnet, jag såg vatten. Men hur skulle jag ta mig dit!? Efter en vandrings tid hittar jag en stig. En edslig stig och jag är lite rädd för skogar. Vi lever ju ändå på 2000 talet och vi vet ju alla vad som kan hända i en skog. Ensam och rädd, liten och meningslös.
Men jag tog på mig batman kostymen och skrattade åt "rädslan" och traskade in. Under hela min vandring tyckte jag mig höra min mobil ringa hela tiden, vilket va helt omöjligt eftersom jag lämnat den hemma, avstängd! När jag gick på den lilla stigen i den mörka skogen, ringde det mer än någonsin! mycket skumt,
Så fort jag kommit in en bit på stigen, va gräset högre än mount everest och stigen blev allt mindre en stig. Och jag tänkte blir jag inte uppäten av en orm nu gör jag det bra. Jag stampa och vifta för alla mygg och äventyret blev mest bara otrevligt. Kom till en återvändsgränd, hittade en annan stig som va ännu mörkare än den första..så valde att vända och gå tillbaka! Lika rädd för ormar och troll på vägen hem som på vägen dit!
Men jag överlevde!
Min plan va ju att sätta mig vid vattnet och skriva i min nya black book! Men jag fick inse att jag får gå ut och leta efter min perfekta plats en annan gång.
Jag fick mig en promenad men ryggsäcken är lika full som innan! Vet inte hur jag ska göra för att plocka ur dom tyngsta sakerna!?
Hur gör man!? Det är tungt, jag orkar bära dom, men vill jag bära dom!?
Jag vill härifrån, vart vill jag, vad vill Mickan!? Träffade Sofia och Madde idag. Vilket fick mig att tänka ännu mer på att jag försummar mig, min familj och mina vänner.
Kan bara säga förlåt och jag har bara mig själv att skylla. Men jag ska försöka bättra mig!
Men motgångar efter motgångar (som jag förmodligen skapar själv) får en att bara sluta fungera som man ska.
Bortförklaringar och förnekelse..men det är jag.
Tror att detta inlägg får stå för min kombinerade äppel frukost/lunch/middag...ännu en bortförklaring.
Ja jag vet mamma jag måste äta mat men du vet varför den nu består av äpplen *smile* i eländet.
Och just nu drömmer jag om Lax, Lax, Lax,
Jag och john blund har kommit överens om att jag ska ge det här med skönhetsömn en chans och inte för att se någorlunda mänsklig ut...utan mer för att må lite bättre!
Try it Try it
Mickan vill skrika fabulous hmm....wait for it Wait for it
Dom två ljusen som brinner är snart nerbrunna och jag antar att det betyder god natt!
SOV GOTT...tjo
det gick sådär! vart skulle jag gå? va helt säker på att jag skulle gå vilse i hantverkan! (om det nu går) Så en massa fina hus och en jätte fin kyrkogård eller minneslund! Nått fick mig att vilja gå in men det kändes som jag inte fick!?eller borde!? Så jag lät bli och fortsatte min vandring mellan alla fina husen.
Jag ville till vattnet, jag såg vatten. Men hur skulle jag ta mig dit!? Efter en vandrings tid hittar jag en stig. En edslig stig och jag är lite rädd för skogar. Vi lever ju ändå på 2000 talet och vi vet ju alla vad som kan hända i en skog. Ensam och rädd, liten och meningslös.
Men jag tog på mig batman kostymen och skrattade åt "rädslan" och traskade in. Under hela min vandring tyckte jag mig höra min mobil ringa hela tiden, vilket va helt omöjligt eftersom jag lämnat den hemma, avstängd! När jag gick på den lilla stigen i den mörka skogen, ringde det mer än någonsin! mycket skumt,
Så fort jag kommit in en bit på stigen, va gräset högre än mount everest och stigen blev allt mindre en stig. Och jag tänkte blir jag inte uppäten av en orm nu gör jag det bra. Jag stampa och vifta för alla mygg och äventyret blev mest bara otrevligt. Kom till en återvändsgränd, hittade en annan stig som va ännu mörkare än den första..så valde att vända och gå tillbaka! Lika rädd för ormar och troll på vägen hem som på vägen dit!
Men jag överlevde!
Min plan va ju att sätta mig vid vattnet och skriva i min nya black book! Men jag fick inse att jag får gå ut och leta efter min perfekta plats en annan gång.
Jag fick mig en promenad men ryggsäcken är lika full som innan! Vet inte hur jag ska göra för att plocka ur dom tyngsta sakerna!?
Hur gör man!? Det är tungt, jag orkar bära dom, men vill jag bära dom!?
Jag vill härifrån, vart vill jag, vad vill Mickan!? Träffade Sofia och Madde idag. Vilket fick mig att tänka ännu mer på att jag försummar mig, min familj och mina vänner.
Kan bara säga förlåt och jag har bara mig själv att skylla. Men jag ska försöka bättra mig!
Men motgångar efter motgångar (som jag förmodligen skapar själv) får en att bara sluta fungera som man ska.
Bortförklaringar och förnekelse..men det är jag.
Tror att detta inlägg får stå för min kombinerade äppel frukost/lunch/middag...ännu en bortförklaring.
Ja jag vet mamma jag måste äta mat men du vet varför den nu består av äpplen *smile* i eländet.
Och just nu drömmer jag om Lax, Lax, Lax,
Jag och john blund har kommit överens om att jag ska ge det här med skönhetsömn en chans och inte för att se någorlunda mänsklig ut...utan mer för att må lite bättre!
Try it Try it
Mickan vill skrika fabulous hmm....wait for it Wait for it
Dom två ljusen som brinner är snart nerbrunna och jag antar att det betyder god natt!
SOV GOTT...tjo
Strange feeling
Det är många som tycker jag varit bitter den sista tiden! Och ni kanske har rätt..
I meet my dad today!
Just för stunden kändes det bra och jag va glad!? En konstig känsla då jag inte alls trodde jag skulle reagera som jag gjorde. Med glädje och ett leende!
Glädjen och allt som kändes bra, förvandlades dock till en jobbig och obehaglig känsla och för ett tag kände jag mig mest bara ledsen! Ledsen för situationen och för all tid jag missat med min far. Och för att jag så lätt blir bitter och skiter i allt och det får vara som det är.
Sen upptäcker man att tiden som vart, aldrig går att få igen och att tiden som finns kvar, är allt för kort.
Jag är ledsen men kan inte låta bli att vara bitter! Det är inte mitt fel. Eller är det mitt fel!?
och när dessa tankar sakta sveper över mig, det är då jag börjar fundera om allt som händer mig alltid är mitt fel!?
Jag skärmar av, jag stänger in mig i mig själv, jag blir tom, jag vägrar släppa in någon, jag blir ett monster och jag känner inte igen mig själv! Mitt egna försvar för att "överleva" mitt egna val att ta mig igenom och ur problemen.
Det känns som jag gått vilse och jag kan inte hitta hem!
Många människor har fått lära sig att förneka och dölja jobbiga känslor … i synnerhet för sig själv.
Dom flesta har lärt sig att man ska ha kontroll på sina känslor … man ska helst hålla sig lugn och ständigt ha full kontroll över sig själv. Jobbiga negativa känslor, typ sorg, rädsla, ilska, smärta, och förtvivlan, lär vi oss att försöka bortse ifrån, inte att erkänna dem och försöka förstå dem.
Är det så!?
Har jag möjligen fått den "förmågan" att kunna blunda från problemen!? och får bördan med att inte förstå dom!?
Tystnad är jag
när tystnad är bra
När tystnad får mig att förstå
När tystnad blir till hur jag mår
När tystnad blir till ord
är när jag inte längre känner oro
Obehaglig tystnad
Underbar tystnad
Tystnad och tomhet
Tystnad och glädje
Jag vill skrika
Jag vill höras
Jag vill synas
Jag vill vara jag
Med min tystnad lyser min frånvaro
Du ser och jag ser
Men ingen förstår.....
I meet my dad today!
Just för stunden kändes det bra och jag va glad!? En konstig känsla då jag inte alls trodde jag skulle reagera som jag gjorde. Med glädje och ett leende!
Glädjen och allt som kändes bra, förvandlades dock till en jobbig och obehaglig känsla och för ett tag kände jag mig mest bara ledsen! Ledsen för situationen och för all tid jag missat med min far. Och för att jag så lätt blir bitter och skiter i allt och det får vara som det är.
Sen upptäcker man att tiden som vart, aldrig går att få igen och att tiden som finns kvar, är allt för kort.
Jag är ledsen men kan inte låta bli att vara bitter! Det är inte mitt fel. Eller är det mitt fel!?
och när dessa tankar sakta sveper över mig, det är då jag börjar fundera om allt som händer mig alltid är mitt fel!?
Jag skärmar av, jag stänger in mig i mig själv, jag blir tom, jag vägrar släppa in någon, jag blir ett monster och jag känner inte igen mig själv! Mitt egna försvar för att "överleva" mitt egna val att ta mig igenom och ur problemen.
Det känns som jag gått vilse och jag kan inte hitta hem!
Många människor har fått lära sig att förneka och dölja jobbiga känslor … i synnerhet för sig själv.
Dom flesta har lärt sig att man ska ha kontroll på sina känslor … man ska helst hålla sig lugn och ständigt ha full kontroll över sig själv. Jobbiga negativa känslor, typ sorg, rädsla, ilska, smärta, och förtvivlan, lär vi oss att försöka bortse ifrån, inte att erkänna dem och försöka förstå dem.
Är det så!?
Har jag möjligen fått den "förmågan" att kunna blunda från problemen!? och får bördan med att inte förstå dom!?
Tystnad är jag
när tystnad är bra
När tystnad får mig att förstå
När tystnad blir till hur jag mår
När tystnad blir till ord
är när jag inte längre känner oro
Obehaglig tystnad
Underbar tystnad
Tystnad och tomhet
Tystnad och glädje
Jag vill skrika
Jag vill höras
Jag vill synas
Jag vill vara jag
Med min tystnad lyser min frånvaro
Du ser och jag ser
Men ingen förstår.....
Önskelista
Dagen jag nästan glömt bort, dagen jag vill glömma bort. Dagen som får mig att få ångest, dagen man inte riktigt kan ta sig i från. Dagen jag blir äldre, dagen jag fasar för.....
Ja jag fyller år på Torsdag! Rynkor och ledvärk. Uffa...
Men tänker ändå skriva en ÖNSKE-lista
Och jag kommer förmodligen inte få något av det......
Mickan önskar sig:
En flygande matta
Kloning
Ett heltidsjobb
Ett slott
Ett körkort + bil
En drömkille alias den rätta
En resa till disneyland
En stor stor platt-tv
En resa till månen
En date med Orlando Bloom
OSV, skulle kunna skriva hur mycket som helst. saker man vill ha men ändå aldrig får!
För att vara lite mer seriös så önskar jag mig inget annat än en gitarr just nu!
Eller jo en ny volume master, mobil, ipod och högtalare till datorn,system kamera och Ikea presentkort
Uffa vad jag inte tycker om att fylla år....blääää
Nu ska den trötta tanten sova!
WORK WORK
Bye
Ja jag fyller år på Torsdag! Rynkor och ledvärk. Uffa...
Men tänker ändå skriva en ÖNSKE-lista
Och jag kommer förmodligen inte få något av det......
Mickan önskar sig:
En flygande matta
Kloning
Ett heltidsjobb
Ett slott
Ett körkort + bil
En drömkille alias den rätta
En resa till disneyland
En stor stor platt-tv
En resa till månen
En date med Orlando Bloom
OSV, skulle kunna skriva hur mycket som helst. saker man vill ha men ändå aldrig får!
För att vara lite mer seriös så önskar jag mig inget annat än en gitarr just nu!
Eller jo en ny volume master, mobil, ipod och högtalare till datorn,system kamera och Ikea presentkort
Uffa vad jag inte tycker om att fylla år....blääää
Nu ska den trötta tanten sova!
WORK WORK
Bye
Behöver en helt ny värld.....
Monsterdag, ligga hemma uner täcket inte kliva upp dag! Vaknar och hör, tittar ut på eländet som forsar ner. Regn är så deprimerande.
Jag hasar mig upp, tvingar mig upp. Mina ögon ser ut som Sids i Ice age och håret bråkar.
Jag tittar på paraplyet länge och tänker, ska jag eller ska jag inte!? funderar länge men bestämmer för att inte ta paraplyet då jag vet att jag bara kommer bli sur och bitter och hela min dag kommer bli förstörd. Cykla med paraply är inte min grej.
Det första som händer mig, inte helt oväntat. är att jag kliver i kanske den enda vattenpölen som fanns, såklart!
Muttrar lite och svär. Kommer till tunneln i hög hastighet och inser att här behövs en tvärbromsning då regnet bestäm sig för att bilda en översvämmning! Allt för att göra det lite mer komplicerat för mig. Jag står där länge och försöker komma underfund med hur jag tar mig över och igenom på bästa sätt, utan att bli blöt. Ser ingen lösning och jag har ju bråttomt! väl över och jag ler inte! Mer behöver jag inte berätta eller förklara.
On work och kunderna är mer jobbiga än vanligt! Jag vill sparka allihopa på smalbenet, men det får man inte.
Jag antar att i samma stund som jag tänkte tanken, fastnar jag i en hylla och mina leggings är inte längre hel och här pratar vi inte litet skrutt hål. Hyllan slukade verkligen mina leggings. Fick ett sår på köpet!
Jag ville gråta som ett barn. Det är svinkallt ute och jag ser verkligen inte fram emot att cykla hem med uppvikta leggings för att dölja jättehålet.
Jag måste erkänna att jag häftade i hop hålet i brist på säkerhetsnålar. Men insåg att det va smärtsamt och häftstiften stack mig om och om igen! Och verkligen inte snyggt. Min plan som jag just då för tillfället tyckte va ypperligt bra, va kanske en av mina sämmre lösningar!
Jag försöker komma på om jag haft sönder en spegeln på sista tiden eller lagt nycklarna på bordet! Eller är jag helt enkelt dömd till att ha denna otur hela tiden!?
Just nu spelas girls just wanna have fun på radion, den låten får mig att tänka på filmen! hmm heter den som låten kanske!? ja ja sak samma låten får mig att tänka och komma på att jag vill göra nått kul, nått annat, nått annorlunda, nått crazy.
Det vi kan få utav allt det här inlägget är att jag faktiskt hade kunnat tagit paraplyet i morse eftersom min dag är rätt sugig som den är utan valet av icke paraply!
Happy fredag....peace
swing swing and memories
Först vill jag lägga till en sak från gårdagen på Josses begäran! Josse (även jag) kan inte låta bli att vara lite bittra på alla små söta plutti nuttiga par som verkligen härjar omkring ÖVERALLT just nu! Jätte gulligt fast just nu känner vi nog att alla ska vara singel bara för att vi inte får det där gulliga söta pluttiga!
Josse hade tanken att skälla ut (säga att det fick vara nog med gullandet och tänka på oss andra) det gulliga paret som verkligen såg kära och lyckliga ut på bryggan för att sedan knuffa i dom i vattnet!? och jag kunde nästan höra och känna att hon mena det och gärna ville sätta sin plan i verket... men gjorde det inte.
Tack gode gud.....Pms, trött, förkyld, ockelb-osjukan, svin-sjukan eller bara depp-koma! vem vet?
Till vår dagliga roadtrip! lite av en tradition vi infört, minst en roadtrip om dagen.
Vårt första äventyr blev till Järbo! Tanken med järbo vet jag inte riktigt men väl där kom jag på att jag ville se vita damens hus just för att jag hört att det ska vara lite speciellt! Vi råkade åka förbi huset då vi satt och leta efter ett vitt hus, såklart!
Vi vände tillbax för att se vad kvinnan skrivit på sin husvägg. Väl där ser vi vita damen och fortsatte utan tvekan vidare. Kan inte låta bli att känna obehag när jag ser henne, det lixom kryper i kroppen och jag får kalla kårar och mår illa och blir lite rädd.
Vi bestämde oss för nått lugnare och mer rogivande, så vi åkte vidare till högbo. hälsade på djuren och för första gången i hela mitt liv har jag sett en kanin fräsa åt mig!? Jag blev minst sagt lite chockad och samtidigt lite rädd då jag såg att kaninens ögon blänkte röda och det va ju uppenbart att kaninen kom från en annan planet.
Jag försökte vara trevlig och hejade på kaninen som om kaninen vore mitt barn och får tillbax ett fräsande av dess like! kan inte med ord förklara hur rolig kaninen såg ut. Och hur roligt vi hade åt kaninen. Och kaninen hade säkert jätte roligt åt oss...i smyg.
Geten Ullrik gillade dock oss och bestämde sig för att bli våran polare!
Efter att vi "lekt" med fräsande kaniner och våran nya kompis Ullrik fick vi syn på lekparken! Och vi blev 7 igen! Vi gunga säkert i en timmes tid och jag hade glömt bort hur underbart det är att gunga! hur rogivande det är och hur fri man känner sig! Jag kände mig lycklig och längtade tillbax till gungtiden och tiden som va så enkel.
Vi pratade minnen, vi pratade barndommen, vi pratade nutid och vi sjöng och skrattade, det regnade men inte ens det brydde vi oss om! Vi va lyckliga...och jag hade säkert kunnat gungat hela natten.
Jag gillar våra små äventyr, spelar lixom ingen roll vad vi gör, så blir det alltid bra och vi är glada och mår bra.
Fler äventyr till världen!
Noll insperation och jag känner att det är dags att sluta skriva innan jag kommer undra varför jag skrev och vad och varför!
tjo tjim
Hej och välkommen till Sandviken
Först vill jag bara göra klart för alla att jag hamnat i depp-koma! Så alla konstigheter och alla konstiga handlingar är depp-komans fel.
Alltid bra att ha nått att skylla på, Svinsjukan, ockelbo-sjukan, förkylning, Trött, PMS eller helt enkelt depp-koma
Gårdagen, dagen jag vill kalla helvetes dagen slutade tack gode gud väldigt bra! Marcus kom och hälsade på. Marcus är Josefines kompis och jag har fått äran att bli hans kompis med.
Jag kan inte med ord beskriva hur bra vi hade det i går, vi skratta hysteriskt och vi va glada, vi va sådär fåniga och hade dålig humor. Underbart och jag kände för ett tag, varför är det inte alltid så här!?
Vilket vackert väder oh- boy (ja ett litet inslag från radion) peps persson och jag skuttar runt likt en galen kanin och sjunger och det känns fel att skylla på depp-koman då jag faktiskt bara kände och förmodligen såg väldigt lycklig ut! Förnekelse går alltid att andvända.
Kl är 16:17 och jag är kvar på mitt jobb!? WHAT, WHY?
Kan bero på att det faktiskt börjat regna och jag har flyttat till den andra sidan av Sandviken och kommer bli dränkt/Blöt
UFFA
Känns dock halvkonstigt att jag längtat hem sen jag kom hit och nu när jag får åka hem stannar jag frivilligt kvar!?
Ja ja tillbax till gårdagen. Vi gjorde en roadtrip till Hedåsen, tog filten och kaffetermosen och slog oss ner på stranden. Synd att det blåste storm. Vi va inte ensamma! Ett lyckligt par på bryggan lekte runt, skratta fnissa och bara va kär. Lite längre bort satt ett par och elda! Vi ville ha deras eld, vi ville ha den så innerligt att vi stirra lite väl mycket. Killen som för övrigt såg riktigt riktigt bra ut hejade! Joise och jag blev så där fnittriga och tyckte det va pinsamt, kände vi honom, eller heja han ändå eller varför heja han!?
Vi spekulerade i det länge. Tanken slog oss att dom inte kom härifrån och bara ville vara trevlig!
Yee welcome to Sandviken.
vi kände oss jättedumma.
och lite barnsliga så vi fortsatte på den linjen och började bygga sand"slott". Den snygga killen som inte kommer härifrån gick förbi!
och vi såg vår chans att göra ett bättre intryck
Tjena tjena säger snygg-killen
Tjena tjena säger vi och det kändes genast mycket bättre, men snygg-killen fick mig nog att bli lite smått nervös..och vi byggde ändå sandslott och vi gick innerligt in för det.
Snygg -Killen ville uppmärksamma oss om att vi faktiskt satt och byggde sandslott med två pappmuggar! så han sa bygger ni sandslott!?
Josie harklar lite nervöst och flickigt fram Öh eh....... ja och säkert ett jätte smile hehe
Ja ja killen va snygg och såklart hade han flickvän, fru säkert barn och hus, hund och ja husbil!
SÅKLART!
Nä jag känner mig oinspererad att sitta på mitt jobb och blogga - dags att cykla hem
TJO tjim
Alltid bra att ha nått att skylla på, Svinsjukan, ockelbo-sjukan, förkylning, Trött, PMS eller helt enkelt depp-koma
Gårdagen, dagen jag vill kalla helvetes dagen slutade tack gode gud väldigt bra! Marcus kom och hälsade på. Marcus är Josefines kompis och jag har fått äran att bli hans kompis med.
Jag kan inte med ord beskriva hur bra vi hade det i går, vi skratta hysteriskt och vi va glada, vi va sådär fåniga och hade dålig humor. Underbart och jag kände för ett tag, varför är det inte alltid så här!?
Vilket vackert väder oh- boy (ja ett litet inslag från radion) peps persson och jag skuttar runt likt en galen kanin och sjunger och det känns fel att skylla på depp-koman då jag faktiskt bara kände och förmodligen såg väldigt lycklig ut! Förnekelse går alltid att andvända.
Kl är 16:17 och jag är kvar på mitt jobb!? WHAT, WHY?
Kan bero på att det faktiskt börjat regna och jag har flyttat till den andra sidan av Sandviken och kommer bli dränkt/Blöt
UFFA
Känns dock halvkonstigt att jag längtat hem sen jag kom hit och nu när jag får åka hem stannar jag frivilligt kvar!?
Ja ja tillbax till gårdagen. Vi gjorde en roadtrip till Hedåsen, tog filten och kaffetermosen och slog oss ner på stranden. Synd att det blåste storm. Vi va inte ensamma! Ett lyckligt par på bryggan lekte runt, skratta fnissa och bara va kär. Lite längre bort satt ett par och elda! Vi ville ha deras eld, vi ville ha den så innerligt att vi stirra lite väl mycket. Killen som för övrigt såg riktigt riktigt bra ut hejade! Joise och jag blev så där fnittriga och tyckte det va pinsamt, kände vi honom, eller heja han ändå eller varför heja han!?
Vi spekulerade i det länge. Tanken slog oss att dom inte kom härifrån och bara ville vara trevlig!
Yee welcome to Sandviken.
vi kände oss jättedumma.
och lite barnsliga så vi fortsatte på den linjen och började bygga sand"slott". Den snygga killen som inte kommer härifrån gick förbi!
och vi såg vår chans att göra ett bättre intryck
Tjena tjena säger snygg-killen
Tjena tjena säger vi och det kändes genast mycket bättre, men snygg-killen fick mig nog att bli lite smått nervös..och vi byggde ändå sandslott och vi gick innerligt in för det.
Snygg -Killen ville uppmärksamma oss om att vi faktiskt satt och byggde sandslott med två pappmuggar! så han sa bygger ni sandslott!?
Josie harklar lite nervöst och flickigt fram Öh eh....... ja och säkert ett jätte smile hehe
Ja ja killen va snygg och såklart hade han flickvän, fru säkert barn och hus, hund och ja husbil!
SÅKLART!
Nä jag känner mig oinspererad att sitta på mitt jobb och blogga - dags att cykla hem
TJO tjim
Fullständig bloggtorka
Jag har varit fruktansvärt off och bloggen har oxå varit off.
I morse när jag slåg upp det ena ögat lite halvt ville jag bara blunda och somna om! Kände redan då att det här kommer bli en väldigt dålig dag, en dag man bara vill ligga hemma och glo på disney och tycka synd om sig själv hela dagen.
Aldrig får man vara riktigt glad, jobba helvetes tid! dvs öppning och stängning - Tack
Idag är jag trött, jag har ont i magen, jag är hungrig,jag mår illa, jag är sur, jag är arg, jag är ledsen, jag är irriterad och frustrerad, och har ont i varje liten muskel i kroppen!? Tror jag börjar bli förkyld. uffa....hemska dag go away!
kl är tio över 8 och jag vill bara hem och byta om till myspys. Lägga mig i sängen och krypa ner under täcket och titta på lejonkungen.
Min dag börjar med att jag får gå i regnet och det kändes fruktansvärt jobbigt och blött. Jag slog mitt huvud minst 6 gånger i paraplyet och svor lika många gånger och blev sur och irriterad. Jag kände att måttet va rågat då jag inser att jag måste ta det långa benet först, jag kommer bli försenad och jag ger nästan upp och vill bara gråta. Med alla min krämpor, tankar och funderingar. Blev min morgonpromenad for work en PLÅGA.
Helgen har dock sett bättre ut för Mikaela. Antar att det va vinet som stog för det goda humöret. Och jag är född med att vara expert när det gäller förnekelse.
I Lördags kl 6 när jag efter en LÅNG och vinglig hemfärd kom hem, kändes det som vi flyttat till jordens ände! Jag tog mig sakta men säkert hem. Lagomt tills josse skulle upp och jobba. Perfekt tänkte jag och satt på kaffe och gjorde smörgås! Josse va trött as hell och sa åt mig att gå och lägga mig.
Hon tittade på mig och tittade på mackan och tittade på mig igen och frågar sen när börja du äta smör på mackan!? Jag tittade på Josse och tittade på mackan och började fundera!...ja när började jag äta smör på mackan!? tydligen lördag kl 6 på morgonen!
Josse tyckte fortafarande att jag skulle sova, jag som fick!
Den lilla mamman i Josse säger med snäll men bestämt röst! Nu Mikaela stänger vi av datorn och du går och lägger dig!
Barnet i mig säger jag ska bara kolla en grej sen ska jag sova, jag lovar! Josse muttrar och orkar inte ta en fight och åker och jobbar.
Jag gjorde som jag lova. Efter ett tag......
Nu vecka, nya äventyr. Äventyr i need äventyr.
Jag vill härifrån, jag vill göra nått skoj!
Jag har lovat mig själv att ta tag i saker, men jag behöver "energin" och det känner jag är en resa!
Så förslag på äventyr och sällskap önskas!
Nu ska jag faktiskt arbeta - urk
the angels are crying.......me to
I morse när jag slåg upp det ena ögat lite halvt ville jag bara blunda och somna om! Kände redan då att det här kommer bli en väldigt dålig dag, en dag man bara vill ligga hemma och glo på disney och tycka synd om sig själv hela dagen.
Aldrig får man vara riktigt glad, jobba helvetes tid! dvs öppning och stängning - Tack
Idag är jag trött, jag har ont i magen, jag är hungrig,jag mår illa, jag är sur, jag är arg, jag är ledsen, jag är irriterad och frustrerad, och har ont i varje liten muskel i kroppen!? Tror jag börjar bli förkyld. uffa....hemska dag go away!
kl är tio över 8 och jag vill bara hem och byta om till myspys. Lägga mig i sängen och krypa ner under täcket och titta på lejonkungen.
Min dag börjar med att jag får gå i regnet och det kändes fruktansvärt jobbigt och blött. Jag slog mitt huvud minst 6 gånger i paraplyet och svor lika många gånger och blev sur och irriterad. Jag kände att måttet va rågat då jag inser att jag måste ta det långa benet först, jag kommer bli försenad och jag ger nästan upp och vill bara gråta. Med alla min krämpor, tankar och funderingar. Blev min morgonpromenad for work en PLÅGA.
Helgen har dock sett bättre ut för Mikaela. Antar att det va vinet som stog för det goda humöret. Och jag är född med att vara expert när det gäller förnekelse.
I Lördags kl 6 när jag efter en LÅNG och vinglig hemfärd kom hem, kändes det som vi flyttat till jordens ände! Jag tog mig sakta men säkert hem. Lagomt tills josse skulle upp och jobba. Perfekt tänkte jag och satt på kaffe och gjorde smörgås! Josse va trött as hell och sa åt mig att gå och lägga mig.
Hon tittade på mig och tittade på mackan och tittade på mig igen och frågar sen när börja du äta smör på mackan!? Jag tittade på Josse och tittade på mackan och började fundera!...ja när började jag äta smör på mackan!? tydligen lördag kl 6 på morgonen!
Josse tyckte fortafarande att jag skulle sova, jag som fick!
Den lilla mamman i Josse säger med snäll men bestämt röst! Nu Mikaela stänger vi av datorn och du går och lägger dig!
Barnet i mig säger jag ska bara kolla en grej sen ska jag sova, jag lovar! Josse muttrar och orkar inte ta en fight och åker och jobbar.
Jag gjorde som jag lova. Efter ett tag......
Nu vecka, nya äventyr. Äventyr i need äventyr.
Jag vill härifrån, jag vill göra nått skoj!
Jag har lovat mig själv att ta tag i saker, men jag behöver "energin" och det känner jag är en resa!
Så förslag på äventyr och sällskap önskas!
Nu ska jag faktiskt arbeta - urk
the angels are crying.......me to
Tysta tankar
Bråkar med alla tankar som ger friktion och inte kan andas där inne.
Blir rastlös och går omkring.
Och dricker kaffe! Hur dum får man vara?
vill inte skapa oro eller förtvivlan hos folk. så därför får mina tankar stanna i min hjärna.
Instängda tankar och känslor har en tendens att ta mer livsutrymme, än när man släpper ut dom
Jag är en tyst människa! som vill säga så mycket och har så mycket att säga men låter bli. Gör jag det för min skull!? eller för din!? er?
Jag är en äkta tro på ödet människa! Allt har sin mening! Men jag kan inte låta bli att tro att man kan styra det som händer eller inte händer till viss del. Bryta mönstret som blockerar ödet att bestämma ditt liv..
Allt handlar om sig själv, vilken väg man bestämmer att följa! Den säkra eller den osäkra......Men ödet bestämmer alltid i slutändan på nått vänster.
Man måste våga chansa ibland... för att inte stå kvar och stampa på ett och samma ställe.
Våga stirra rädslan i vitögat och faktiskt förstå att ibland är saker/situationer annorlunda! Och kan utspela sig på ett annorlunda sätt än man vanligtvis kanske är van vid. Bara man gör allt tvärtom och vågar ta steget, våga chansa! annars står man där omedvetande...Blev det här verkligen bra!? blev det här verkligen rätt?
Tanken slog mig häromdagen att när man får den där känslan. Vill jag det här! Blev det här bra? är det här rätt!? det är oftast mär man tänker och känner så det faktiskt inte alls blev bra eller rätt för fem öre!
tvivel är en varnings-signal! Dags att tänka i andra banor och styra innan det är försent! Ödets makt är listig...men är det meningen att man ska överlista ödet, så är det just för att ödet vet vad som är rätt och fel.
Rädsla och feghet är nog det ända som skrämmer ödet. Och får ödet att bli osäker.
ALLT HAR EN MENING. Men inte alltid vi förstår
I've run out of complicated theories
So now I'm taking back my words and I'm preparing for the breakdown
Remind me why we decided this was for the best
I know the distance is a factor
But I stretch as often as I can
My goal's to reach your hands any day now
Please don't blame me for trying
To fix this one last time
I have a hard time as it is
Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back
(Maria Mena)
Blir rastlös och går omkring.
Och dricker kaffe! Hur dum får man vara?
vill inte skapa oro eller förtvivlan hos folk. så därför får mina tankar stanna i min hjärna.
Instängda tankar och känslor har en tendens att ta mer livsutrymme, än när man släpper ut dom
Jag är en tyst människa! som vill säga så mycket och har så mycket att säga men låter bli. Gör jag det för min skull!? eller för din!? er?
Jag är en äkta tro på ödet människa! Allt har sin mening! Men jag kan inte låta bli att tro att man kan styra det som händer eller inte händer till viss del. Bryta mönstret som blockerar ödet att bestämma ditt liv..
Allt handlar om sig själv, vilken väg man bestämmer att följa! Den säkra eller den osäkra......Men ödet bestämmer alltid i slutändan på nått vänster.
Man måste våga chansa ibland... för att inte stå kvar och stampa på ett och samma ställe.
Våga stirra rädslan i vitögat och faktiskt förstå att ibland är saker/situationer annorlunda! Och kan utspela sig på ett annorlunda sätt än man vanligtvis kanske är van vid. Bara man gör allt tvärtom och vågar ta steget, våga chansa! annars står man där omedvetande...Blev det här verkligen bra!? blev det här verkligen rätt?
Tanken slog mig häromdagen att när man får den där känslan. Vill jag det här! Blev det här bra? är det här rätt!? det är oftast mär man tänker och känner så det faktiskt inte alls blev bra eller rätt för fem öre!
tvivel är en varnings-signal! Dags att tänka i andra banor och styra innan det är försent! Ödets makt är listig...men är det meningen att man ska överlista ödet, så är det just för att ödet vet vad som är rätt och fel.
Rädsla och feghet är nog det ända som skrämmer ödet. Och får ödet att bli osäker.
ALLT HAR EN MENING. Men inte alltid vi förstår
I've run out of complicated theories
So now I'm taking back my words and I'm preparing for the breakdown
Remind me why we decided this was for the best
I know the distance is a factor
But I stretch as often as I can
My goal's to reach your hands any day now
Please don't blame me for trying
To fix this one last time
I have a hard time as it is
Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back
(Maria Mena)
"Väderlöst"
Nu har det regnat allt för mycket! och jag har fortfarande inte kommit på konsten att cykla med paraply!
Så länge vägen går rakt och inga backar kommer i min väg. Går min cykeltur med mitt blommiga paraply i ösrgenet riktigt bra. Eller det är vad jag vill tro! I själva verket går det nog inte alls bra!? Och jag vill inte ens tänka på hur jag ser ut när jag faktiskt försöker cykla med ett paraply, upp för kanske den jobbigaste backen sandviken har! Och samtidigt försöker att bli så lite blöt som möjligt!
Att kliva upp i morse visa sig vara fruktansvärt! Att känna känslan av att lägga sig för att sova, blunda för att sen förstå att du bara han blinka till och det är dags att kliva upp!? värre än magsjuka.
Josse lovade att se till att jag 05.30 i morse skulle vara någorlunda vaken! Man kan säga att hon höll det hon lova till viss del! Klockan ringer, Josse skärper till sig i en sek och säger med sträng och allvarlig röst
- Mikaela det är dags att kliva upp nu! För att sen lägga ner huvudet på kudden och somna om
Ja ja bara att ta dom tunga stegen ur sängen och in i duschen!
KAFFE KAFFE KAFFE, min ända räddning idag!
Till min stora besvikelse så regnar det ute. Jag kan ine låta bli att stirra på eländet och blundar och önskar att det bara för 10 min slutade regna. Jag vill inte gå ut, jag vill inte bli blöt och jag vill inte cykla med paraply.
Jag inser snabbt att det är luva och paraply som gäller! En tung suck, jag måste erkänna att jag försökte med stirrmetoden ett bra tag innan jag tog klivet ut i niagarfallet!
Under min färd till arbetet i spöregn åkte folk runt i sina bilar! Glada att slippa se ut som en dränkt katt på jobbet. Jag såg bokstäverna K Ö R K O R T sakta bokstaveras framför mig! Och droppen va när jag hör TUUUUT!
*MORR*
Väl framme och jag kunde konstatera att jag aldrig cyklat så fort! Men heller aldrig varit så blöt! och för den delen aldrig varit så sur!
Såg pepparkaksburken och såg min chans! för det vet vi ju alla att man blir snäll av pepparkakor! Efter 10 pepparkakor fick jag tänka om. Blev inte ett uns snällare!
Nu har jag torkat någorlunda men fortfarande sur och fortfarande trött!
I am a bitch today!
fräser river och bits *grr*
Panik och kaos blandat med svett och utmattning
Det har varit en hård vecka och jag har aldrig varit så slut i kropp och själ!
Packa, Jobba,flytta och bastuvärme!
Det hade kunnat vara en enkel match och jag planerat och faktiskt tagit tag i saker i tid! men fröken Mickan känner mer igen sig i kaos och panikpackning! Varför ta det lungt och inte stressa!?
Med 1000 graders värme och hetta blev hela situationen så mycket jobbigare! Svett svett och åter svett och ett humör av dess like gjorde inte saken enklare!
Och om inte det va nog så kände nog Josie lika som mig och vi va inte en bitch utan 2!
Jag började packa för sent. Vilket jag fick känna på. Jag blev riktigt effektiv ett tag och med ett glas vin blev det så mycket lättare och roligare. Jag tröttnade dock på att packa då kartonger och tidningspapper svek mig. Jag satt mest och stirrade på alla miljoner saker som inte va nerpackade men borde. I hopp om att dom skulle packa sig själv.
Men nu är vi här! in the slott och jag kan bara skratta åt kaoset som råder här i våran lägenhet! miljoner kartonger och saker står huller om buller! Och här sitter vi med varsin dator och dricker kaffe och kollar inte ens på eländet!
Emo-varning och vi måste styra upp oss innan vi glömmer hur man stavar till social!
Jag slipper skokartongen (som nu på sommaren bestäm sig för att bli en bastu) på hyttgatan. Och ingen är gladare för det! Men jag kommer sakna taket och jag kommer tro det eller ej sakna min lilla lilla mini lägenhet som vi så fint "skapat" själva, jag och Josie. Jag kommer sakna alla vännerna i huset! Jag är dock glad att slippa Sture och hans vänner.
Men så lätt blir ni inte av med mig! ses på taket
Och alla är välkommen hit!
Lägenheten på hyttgatan får den här lägenheten att kännas gigantisk! Man kan leka kuragömma utan problem. Man kan bergis gå vilse! Det känns som det tar en "timme" att ta sig från mitt rum till balkongen! Man tappar lätt bort saker, man vet inte riktigt i vilket av alla rummen man lagt prylen. Balkongen är nästan i samma klass på st som min lägenhet på hyttgatan.
Den är stor och det är underbart att kunna röra sig och leva som en "normal" människa.
Att inte behöva klättra upp när man ska sova är helt fantastiskt! för att sen vakna upp och faktiskt inte behöver klättra ner heller, är underbart!
Vi ska bara styra upp kaoset som råder här så blir det perfekt!
UNDERBART
Packa, Jobba,flytta och bastuvärme!
Det hade kunnat vara en enkel match och jag planerat och faktiskt tagit tag i saker i tid! men fröken Mickan känner mer igen sig i kaos och panikpackning! Varför ta det lungt och inte stressa!?
Med 1000 graders värme och hetta blev hela situationen så mycket jobbigare! Svett svett och åter svett och ett humör av dess like gjorde inte saken enklare!
Och om inte det va nog så kände nog Josie lika som mig och vi va inte en bitch utan 2!
Jag började packa för sent. Vilket jag fick känna på. Jag blev riktigt effektiv ett tag och med ett glas vin blev det så mycket lättare och roligare. Jag tröttnade dock på att packa då kartonger och tidningspapper svek mig. Jag satt mest och stirrade på alla miljoner saker som inte va nerpackade men borde. I hopp om att dom skulle packa sig själv.
Men nu är vi här! in the slott och jag kan bara skratta åt kaoset som råder här i våran lägenhet! miljoner kartonger och saker står huller om buller! Och här sitter vi med varsin dator och dricker kaffe och kollar inte ens på eländet!
Emo-varning och vi måste styra upp oss innan vi glömmer hur man stavar till social!
Jag slipper skokartongen (som nu på sommaren bestäm sig för att bli en bastu) på hyttgatan. Och ingen är gladare för det! Men jag kommer sakna taket och jag kommer tro det eller ej sakna min lilla lilla mini lägenhet som vi så fint "skapat" själva, jag och Josie. Jag kommer sakna alla vännerna i huset! Jag är dock glad att slippa Sture och hans vänner.
Men så lätt blir ni inte av med mig! ses på taket
Och alla är välkommen hit!
Lägenheten på hyttgatan får den här lägenheten att kännas gigantisk! Man kan leka kuragömma utan problem. Man kan bergis gå vilse! Det känns som det tar en "timme" att ta sig från mitt rum till balkongen! Man tappar lätt bort saker, man vet inte riktigt i vilket av alla rummen man lagt prylen. Balkongen är nästan i samma klass på st som min lägenhet på hyttgatan.
Den är stor och det är underbart att kunna röra sig och leva som en "normal" människa.
Att inte behöva klättra upp när man ska sova är helt fantastiskt! för att sen vakna upp och faktiskt inte behöver klättra ner heller, är underbart!
Vi ska bara styra upp kaoset som råder här så blir det perfekt!
UNDERBART
