Greek for one week

Ja då va det dags, efter flera månaders bloggstop och en massa tjat från mamma 1 om att jag måste blogga.

Så nu sitter jag här och ska ta med er på en resa till Grekland med mammorna tre och jag.

Det har varit prat om Ålandskryssning hela sommaren i princip, Anna och jag skulle bestämma datum och sen skulle vi ge oss ut på sjön. Förtära alkoholhaltiga drycker och bli fulla, gå på skattjakt och sjunga vakna lilla katt.

Vi hamna i Grekland!? Snacka om att halka i dike.


Onsdag kl 2 halv 3 på natten skulle vår semester ta start, för att flyga från arlanda kl 06.00 till varmare land.

Då det här inte va en planerad resa utan en sista minuten resa fick jag lite panik.

Tänk er själva.

Ingen bikini och jag hade cirkus 2 dagar på mig att hitta en, i Sandviken!? En omöjlighet tänkte jag och det kommer inte ske. Jag tvingade med Mattis på bikini-jakt och jag provade dom få som va ok, som inte alls va ok.

Semester i sol-landet utan bikini rimmar illa.

JAG KOMMER FÅ VARA NAKEN I GREKLAND

Tro det eller ej, JAG HITTA EN!

Mattis önskade förmodligen att jag aldrig skulle hitta någon bikini och hoppades säkert på ett överdrivet pms utbrott. Att jag hade förvandlats till 14 igen och börjat gråtit och slutligen hade vägrat följa med till Grekland, för att jag inte hade en bikini. Och för att jag skulle stannat hemma hos honom.

För jag skulle ju trots allt lämna honom i en HEL vecka, ensam och övergiven, helt själv. DUMMA MICKAN.

Dagen d/natt var kommen och väskan var packad & jag var väldigt redo. I väntan på flickorna (mammorna 123), kom Mattis på att han borde fixa och byta koden på resväskan (Notera att detta va ca en halvtimme innan dom skulle anlända på odengatan). Sagt och gjort, han bytte kod och stängde väskan och fick sen inte upp den!

PANIK gånger 1000, och min lycka i bikinijakten kändes meningslös.

Hammare och panik fixade dock biffen.

Allt löste sig med väskan även om mamma fick mig att få ett tredje anfall av panikattack, då hon inte visste om min väska skulle få plats.

Åka på semester med mig ELLER min väska va ju inte direkt ett allternativ!?


Pussa och krama Mattis för en vecka och vinka adjö.


Och ja, JätteVäskan fick plats och jag med.

Vi var något trötta och hungriga när vi väl kom fram till stockholm och arlanda. Framför allt var vi bleka! Eller rättelse, JAG var blek. Dom andra tre såg ut som dom precis kommit från Grekland.

Vilken tur att Mattis gillar att jag är blek och pressen försvann. Sen slog det mig att jag var ju faktiskt på väg till Grekland och förmodligen skulle jag bli lite brun och planen var ju oxå såklart att åka hem till Mattis efter en vecka och att han även då skulle tycka om mig.

Jag sola INGET på hela veckan (fniss)

Efter att sovit på ett oskönt och lite ihopknölat sätt, kliver vi av planet och det är VARMT och det är SKÖNT och vi är FRAMME.

En helvetes bussresa kvar och jag visste inte om jag skulle överleva fram till vårat enkla lägenhetshotell, som för övrigt var helt ok.

Frågan är nu, varför jag inte valde att skriva en bok om resan istället? när jag bara kommit halv-vägs på den här resan!.

Dom 2 äldre damerna tog ett rum och vi dom 2 yngre tog ett annat rum (det bättre rummet). Vi tänkte att dom kunde få snarka i kapp och vi kunde få sova i tysnad.

Mycket sol och mycket bad, härligt och underbart.

För att göra en ganska lång resa kort, väljer jag nu ut det bästa av det bästa!.

Stranden är ju ett måste! Är man på semester och det finns ett hav, måste man ta sig dit (även hem) och ta ett dopp och lapa sol. Så tidigt på fredag morgon började vi gå..och vi gick och vi gick och tro mig tammefan att vi gick en bra bit till. Svettiga och äckliga och glada att vi äntligen var framme, tog vi beslag på 4 solstolar och kastades oss i havet. Och ja mer spännande än så vad det faktiskt inte. Tills mamma och jag bestämde oss för att dra oss hemmåt. Vi hade alltså gått och gått  i nerförsbacke hela vägen. Vilket betyder uppförsbacke hela vägen tillbaka.  I Grekland har dom inte pendeltåg. Dom har små gula fula leksakståg!. I Grekland håller man heller inte tider, jag börjar tro att tid inte finns i deras värld.

Det kom inget fult litet gult tåg!? Det kom en vit mini buss som funkade minst lika bra som tåget. Dock inte i tid men hem kom vi.

Och vi slapp gå

Vilket flickorna ljunggren inte gjorde.

Och ni förstår, hade Maria ljunggren inte haft vatten med sig..så hade hon dött!.


Eftersom vi var i stort behov av en bankomat och pengar, då vi faktiskt va tvugna att äta någon gång ibland.

Va vi tvugna att beställa en taxi till närmsta bankomat och för att inte komma vilse eller bli kvar där, tog vi det säkra före det osäkra och bad Taxi pojken att vänta på oss tills vi var klara, för att sen köra oss tillbaka igen.
Och för att vara helt säkra på att han inte skulle överge oss där vi nu var, lämna vi Anna i pant.

Allt gick kanon, även om dom kör som galningar i Grekland. Bra att vi hade Maria med oss som faktiskt visar med både kropp och ljud att det går lite för snabbt fram, kanske dom lär sig nått utav det. Typ, att inte skrämma små turister.

Mitt i allt detta lugn och helt underbara semester finns dom där jäkla djuren, i Grekland kallar vi dom Honeybee.
Efter att A-K alias Mamma råkat ut för hemskigheterna och tillomed blivit stucken. Va vi andra mer skeptisk än innan och hade inte alls lust att bli stungen. Vilket resulterar i att man viftar och man skriker och man springer och man viftar lite mer när odjuren surrar omkring.

Andra använder böcker. Maria Ljunggren använder böcker.

Föreställ er Maria Ljunggren iklädd endast bikni, glasögonen på näsan (som för övrigt får henne att likna bamses farmor) boken i högsta hugg, rädslan i blicken samtidigt som hon är FÖRBANNAD, envisa honeybee försvinn. Maria viftar och viftar och jag tror ingen blir direkt förvånad över att Harry Hole (sista kapitlett) hamnar i poolen.

Harry Hole blev blöt mem getingen försvann.

Vi har oxå hunnit med att "ta över" en hel bar/cafe och ockuperat deras tv.

HEJA PIXBO!

Maria grät, Maria skratta, Maria grät igen, Maria skrek, Maria skrek igen.


För att citera Maria Ljunggren med gråten i halsen efter att nyligen sett sin son på tv.

- Mickan, du skulle oxå gråta om du hade en son som höll på med sånt här

och då hade jag inga invädningar alls över att hon grät, snora och höll låda. Jag börjar bli van, att saker kan hända när Maria Ljunggren är i farten och jag är inte ett dugg förvånad.

Kortfattat om det som är kvar att nämna.

vi haft solstolskrig var eviga morgon, vilket iofs inte var ett sånt blodig krig. Alla fick sig en solstol och det var bara namnlappen som fattades.

Hotellet hade en kattunge som vi döpte till Doris, som vi sen döpte om till Boris, då Doris var en kille.

Konstiga men även minnesvärda människor. Som Marias kompis, gubben med hatten som dök upp lite här och där.

Den övergödda gubben (då menar jag övergödd) med jeans och enbart hängslor som lät och var konstig.

Samt den grekiska varianten av den svenska Maria, vår Maria. Bara föreställa er.

Maria är bäst på svengelska och fick nackspärr och A-C sjukan.

Mamma prata mat hela tiden men åt minst och drabbades även hon av A-C sjukan.

Jag och Anna klarade oss utan sjukdommar och konstigheter.

Bussresan till flyget var lika hemsk som jag mindes den och flygresan från Grekland var jag lika ihopknölad som flygresan till Grekland, men jag sov skönare.

Jag va den första att lämna av hemma. Jag skulle få träffa MIN MATTIS, som jag hade saknat honom. Jag släpade upp den otroligt stora och löjligt tunga resväska upp för alla trappor och jag skulle äntligen få krama min prins.

Ni vet ett sånt där felsvars ljud i jepoardy! Ett sånt eka i mitt huvud. INGEN MATTIS HEMMA. och jag hade ingen nyckel.

Jag var väldigt kissnödig oxå.

Lite sur blev jag, och jag skällde på honom inombords.

Mattis kom hem, ganska på en gång. Och eftersom jag hade saknat honom så otroligt mycket försvann allt det sura och det blev pusskalas istället.

Och Mattis tyckte om mig även fast jag fått lite färg och vara brun och inte blek. Vilken tur.

Jag fick ALDRIG göra om det här igen (utan Mattis).

TACK alla för en trevlig resa och tack mamma för resan. Jag erkänner, jag är fattig som en kyrkråtta. Annat med Maria Ljunggren som är rik som ett troll.

BTW, så matcha våra fräsiga luftmadrasser mina bikinitrosor.

Halkidiki.


RSS 2.0