MickanD

I morgon  är dagen D. Dagen jag inte väntat på. Dagen jag helst vill glömma bort. Dagen som får mig att kallsvettas och bli apatisk. Dagen jag önskar att jag slapp!

JUST DET!

Jag ska ta prover....

Tanken på att dom ska sticka en JÄTTESPRUTA i min lilla arm får mig att kallsvettas och bli apatisk och jag kommer förmodligen gråta som ett litet barn!  Så fort jag satt mig i helvetes stolen försöker jag sakta krypa mig ur den, i smyg. Jag brukar blunda hårt och drömma mig bort till Bahamas där jag sitter på en vit strand med blått hav och kanske den största parplydrinken man kan tänka sig....Underbart tills

Tanten alltid säger  - går det bra? (med den snällaste rösten hon kan)

Och jag är tillbax i det hemska lilla labbrummet i den hemska labbstolen med den HEMSKA jättesprutan.

Jag fortsätter alltid BLUNDA och svarar aldrig fast jag helst vill skrika

- SÅ FAN HELLER ATT DET GÅR BRA, Jättesprutan slukar min arm.

Men jag är bara tyst som en tjurig 5 åring som inte fått sitt lördagsgodis.

Men sköter jag mig kanske jag får ett klistermärke * Ler *

Jag fattar inte - Jag överlever varje gång, men ändå denna procudur gång på gång!

JOBBIGT

Hostar gör jag fortfarande och inte det mindre jobbigt.

Jag tycker inte om sjukhus - Det luktar fånigt


Jag fick blommor idag - TACK mamma  (Glad gubbe)

Att en bukett blommor kan göra en människa så glad - Jag måste börja ge folk blommor jag med!

Nu fick jag dåligt samvete.


Snart kommer Jossie - som fick mersmak från i går! Hon vill gråta idag igen!?

Ha en bra kväll gott folk!

see you!.

VINK VINK